Början på något nytt

Slut, finito, the end. Det är sorgligt men sant. 6,5 fantastiska centimeter av A Dance With Dragons är till ända och frågan man ställer sig är: vad göra med alla eoner av lästid och det sug efter epic fantasy som nu uppstått?

Jo! Givetvis börjar man med en ny fantasyserie (på rekommendation av den förträfflige Jan på Uppsala English Bookshop), The Lies of Locke Lamora av Scott Lynch med undertiteln The Gentlemen Bastard Sequence. Härliga tider!

Out on the wiley windy moors

Regnet står som små vassa och ettriga spön i backen och himlen är sådär kompakt grå som den bara kan vara över en engelsk hed (eller en svensk junidag). I vanliga fall brukar jag och Matilda gå på snigeljakt i grönsakslandet så här dags på morgonen, men idag stannar vi nog inne och finputsar bakåtkrypningsteknik istället. Till dagens soundtrack.

Nothing But Trouble

Jag är ständigt på jakt efter ny bra chick lit, men eftersom jag är rätt kinkig är det sällan jag fastnar för en författare. När jag väl gör det (läs: Jennifer Crusie) läser jag allt jag kan komma över tills dess att jag lessnar.

I hopp om att hitta en ny favoritförfattare gav jag mig i kast med Rachel Gibsons Nothing But Trouble. Chelsea, en halvt misslyckad skådespelare, sväljer sin stolthet och accepterar jobbet som personlig assistent till den framgångsrike hockeyspelaren Mark Bressler. Bressler, vars hockeykarriär fått ett abrupt slut i samband med en bilolycka, är inte direkt den charmige eller glamouröse playboy man skulle kunna tro. Framförallt inte då han gör sitt bästa för att Chelsea ska få sparken. Självklart dröjer det inte länge förrän det börjar slå gnistor mellan det osannolika paret (hon: käck och bubblig girl next door; han: mörk, enigmatisk och bitter idrottsstjärna).

Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som inte riktigt fungerar med Nothing But Trouble. Det är ändå bra schvung i dialogen, hon- och hanbiten fungerar även om jag tycker att Mark är lite väl fyrkantig och ospännande. Men det saknas liksom en story. De träffas, de grälar, de blir kära. Typ. Däremellan händer inte så mycket. Jag gillar att läsa romance/chick lit, men det måste finnas en intressant historia utöver själva kärlekshistorien och gärna intressanta/roliga side kicks. Och kanske huvudpersoner som känns lite... mer intressanta? Komplicerade? Äh, jag vet inte, jag får nog fortsätta att leta efter ny favvoförfattare.

I sent a raven at first light

Lite fånigt men ganska roligt.

Att läsa eller inte läsa Richard Ford

Jag har länge funderat över om jag inte borde läsa Richard Ford. Det känns som om han är en författare som jag antingen kommer att tokhylla eller totaldissa. Kanske dags att få ändan ur vagnen och testa nya romanen Canada, ett familjedrama i 1960-talets Montana. NY Times tokhyllar, i alla fall.

Fråga bibliotekarien

Varje lördag läser jag andaktningsfullt Boklördag i DN. Och då framförallt den eminenta spalten Fråga bibliotekarien där Jenny Lindh svarar på frågor om bokvagnar och schlagerböcker, tipsar om böcker med sex för 11-åringar och avslöjar beprövade yrkesknep. Tänk om alla grådassiga och socialt dysfunktionella bibliotekarier därute vore som Jenny! Tanken svindlar. Bibliotekens besöks- och lånestatistik skulle med all sannolikhet skjuta i höjden. Får man kanske föreslå en fempoängskurs i Service, humor och social kompetens på landets alla biblioteks- och informationsutbildningar?

Bild från www.dn.se

Oumbärliga kokböcker

Alltså. Det här med kokböcker och bokrea. Hur många gånger har jag inte begett mig till bokrean med det förmanande mantrat INGAKOKBÖCKERINGAKOKBÖCKERINGAKOKBÖCKER malande i bakhuvudet? För att komma hem med ytterligare någon choklad-/grill-/bröd/dietbok som sedan förpassas till den dignande kokbokshyllan för att aldrig mer läsas.

Men några lysande undantag.

Jan Hedhs dessertbok. Här finna allt man behöver veta i dessertväg: glass, mousser, couliser, syltningar och chokladtemperering. You name it, Jan Hedh vet hur man gör.

Anna och Fanny Bergenströms Under valnötsträdet. Precis allt jag har lagat från den här kokboken har blivit alldeles förträffligt. Klarar mig speciellt inte utan kardemummabullsreceptet.

La cuisine pour tous. Jag är ju en gammal hängiven frankofil och även om jag inte lagar så ofta ur den, så finns det inget så njutbart som att på måfå slå upp olika maträtter i La cuisine pour tous. Choucrote à l'alsacienne. Potage aux légumes secs. Truite farcie. Bara smaka på det!

Måndagslistan

Måndagslistan är tillbaka igen och tillägnas idag irriterande fiktiva personer. Ni vet, de här karaktärerna som skaver likt en felvänd kontaktlins eller ett laxben som fastnat i halsen. Man blinkar och gnuggar och harklar sig, men det är liksom kört. Läsglädjen är som bortblåst.

1. Emma Bovary i Madame Bovary: Gustave Flaubert må vara den moderna romanens fader, men jag står helt enkelt inte ut med den bortskämda och världsfrånvända Emma! Den där arseniken kunde hon ha fått svälja långt tidigare i berättelsen för min del.

2. Peter Kier i Förbländningen: Egentligen är hela persongalleriet i Elias Canettis bok en samling djupt osympatiska typer, men värst är ändå den känslomässigt förkrympte boksamlaren Peter Kier. Tack och lov får han en högst passande död i sällskap av sina egna böcker.

3. Bridget Jones: Jag har så svårt för den här typen av "komiska" katastrofhjältinnor. Skärp dig, sluta tröstät och bete dig som en vuxen människa, för guds skull! Besläktad med huvudpersonen Krissie i Helen Fitzgeralds hyllade Dead Lovely.

4. Karlsson på taket: Alla barn hatar Karlsson på taket (utom ryssarna av någon anledning). Som liten blev jag oerhört stressad av allt ofog Karlsson ställde till med och som lillebror sedan fick skulden för. En småfet bully är vad han är!

5. Elizabeth Wakefield, ena tvillinghalvan i Francine Pascals Tvillingarna i Sweet Valley High: Elizabeth är den sockersöta och äppelkäcka plugghästen som tycker om att baka kakor med mamma (till skillnad från syrran Jessica som är osäker, poppistörstande och älskar färgen lila). Hur någon normalt funtad tolvåring kan relatera till den här pappaktiga karaktären övergår mitt förstånd.

Richard Scarry

Under förra årets bokrea fyndades Allting runt omkring av amerikanske illustratören Richard Scarry. Scarrys djurbefolkade värld är härligt encyclopedisk, i brist på bättre beskrivning. Som titeln antyder, undersöks, namnges och illustreras alla de här vardagsprylarna som omger oss minutiöst. Realistiskt och utan flum. Som en extra bonus finns alla sakerna namngivna på både svenska och engelska - perfekt glosträning även för vuxna!

Bild från www.rabensjogren.se

Mina favoritkategorier är "I snabbköpet" (särskilt grisen med apelsinpåsen som ser väldigt tysk ut av någon anledning),"Maskiner som jobbar" (en björn med rosett i håret! Som kör ångvält!). Och den utomordentliga kategorin "Många små saker".