A Dance With Dragons: 500-sidorsrapporten

Trots minimala läsaktiviteter den senaste tiden har jag nu bränt av hela 500 sidor i femte delen av Martins mastodontserie! Jag hör till dem som tycker att all film över 1,5 timmar är för lång och att 500 sidor i en bok i regel är 200 sidor för mycket eftersom historien sällan håller så länge. Med detta i åtanke borde jag rimligtvis ha gett upp A Song of Ice and Fire någonstans där Robert Baratheon lönnmördas av sin hustru. Men ni hör ju själva: Robert Barateon lönnmördas av sin hustru? Det går ju liksom inte att sluta läsa där, självklart måste man ju veta vad som händer härnäst. Ska någon kunna stoppa Cerseis framfart? Har tvillingbrodern Jaime plötsligt gått och blivit god? Vad händer med Arya som adopterats av något slags shaolin munk-sällskap i Braavos? Och när ska barnen Starks farbror komma tillbaka som en döing (vilket jag har undrat över sedan första boken)?

Bild från www.guardian.co.uk/books/booksblog/2011/jul/12/a-dance-with-dragons-george-r-r-martin

George R.R. Martins styrka ligger just i att han lyckas upprätthålla läsarens intresse i närmare 4000 sidor av invecklade intriger och sidohistorier och att det hela på något mystiskt sätt vävs ihop till en sammanhängande historia (liksom många andra är jag inte så lite nyfiken på hur Martin kommer att knyta ihop säcken på sluttampen, förhoppningsvis inte genom att Westeros utplånas av den röda dödsstjärnan, vilket han själv hotat med). Jag tror att böckernas framgång till viss del kan förklaras av berättarperspektivet som hoppar från person till person mellan de olika kapitlen, ett grepp som till en början irriterade mig, men som nu framstår som mer och mer genialiskt. Självklart har man sina favoriter bland berättarperspektiven. Tyrion, Jaime, Arya och Daenerys fungerar bäst för mig medan Davos kapitel är hopplöst trista. Jag har även lite svårt för karaktären Reek men mest av äcklighetsskäl...

Man vad händer i A Dance with Dragons då? Till en början surade jag lite över att den utspelar sig parallellt med föregående bok, men efter de första 100 sidorna släppte det då jag insåg att historien faktiskt förs framåt. Handlingen utspelar sig dels på muren, dels öster om Westeros. I händelsernas centrum står Daenerys, Tyrion och Jon. Ja, framförallt Daenerys, eftersom alla i takt med Westeros kollaps verkar ha bestämt sig för att det är bäst att ha henne på sin sida. Än så länge har inga typiskt Martinska chockartade vändningar ägt rum, men jag misstänker att det är några på gång. Lite otippat har Jorah Mormont kommit tillbaka i handlingen och det verkar dessutom som om att Daenerys inte riktigt är den enda överlevande i familjen Targaryen.

För första gången på länge får jag lite panik över att en bok kommer att ta slut. Vad ska jag ta mig till om det dröjer ytterligare fem år innan Martin behagar avsluta nästa bok? Abstinens, abstinens och abstinens är vad jag kommer att få! Förhoppningsvis kommer HBO förtsätta att göra högkvalitativa TV-serier av resterande böcker, men jag är även sugen på fler bra epic fantasy-serier (gärna med mer politiska intriger och mindre drakar och demoner). Några tips?

Game of Thrones Revisited

Eftersom jag är en vansinnigt ordentligt person som inte ägnar sig åt illegal nedladdning, har jag snällt fått vänta på att SVT ska visa megasuccén Game of Thrones. Och, ja, den är precis lika bra som alla säger! Fina miljöer, bra manus och påkostad produktion. Jag är ju rätt besatt av rollbesättning när det gäller bokfilmatiseringar och i det här fallet tycker jag att man lyckats överlag bra, med ett undantag: Jaime. Är han sådär snygg som han framställs i boken? Nej. Är han överhuvudtaget lik sin tvillingsyster Cersei? Rungande nej. Otroligt jobbigt och distraherande. Extra irriterande är att han, vilket alla som läst böckerna vet, (SPOILERVARNING!) hänger med ett bra tag, till skillnad från vissa andra centrala karaktärer...

Lika som bär?

Som grädde på moset har jag blivit lite sugen på att återuppta bok fem i serien, A Dance with Dragons. Jag lyckades klämma de fyra första i somras men kom av mig då jag upptäckte att femman utspelar sig parallellt med fyran, vilket just då kändes lite surt och utdraget. Sedan kom en viss ung dam in i våra liv och då var det inte längre läge för tusensidig fantasy. Men nu börjar jag känna mig redo för att ge mig på den igen, frågan är bara: hur länge kommer det att fortsätta vara bra? Jag tycker att det är lite oroande att det efter bok fyra fortfarande finns så många löst hängande trådar i handlingen. Min största farhåga är att Martin kommer att göra en Robert Jordan och skriva på serien tills han faller av pinn'.