Fuskandets tid är förbi

Alla föräldrar gör det. Av lättja, tristess eller moraliska betänkligheter läser man vissa delar i godnattsagorna lite extensivt. Hoppar kanske över de oändliga textmassorna i Pettsson och Findus eller censurerar den patriarkala översittartomten i Elsa Beskows Hattstugan. Men när publiken når en viss ålder, i det här fallet tre år, kommer man inte undan med dylikt fusk. Är man dessutom två sagoläsare i familjen är det en god idé att synka sina censurer, annars kan man vara illa ute! För treåringen har stenkoll. På allt. I synnerhet alla turer kring att skrämma en räv och att man får ett rejält kokstryk om man händelsevis skulle råka tutta eld på sitt hus (fastän, inflikar sagoläsaren lite stressat, vuxna absolut inte får slå barn).

Bättre då att läsa bilderböcker som inte kräver genvägar! Här är tre stycken favoriter som är lika roliga att läsa som att lyssna på:

En stackars liten haj, Mårten Sandén och Per Gustavsson
För den lille pojken i Sandén och Gustavssons bilderbok är kvällsbadet en vånda, för tänk om det skulle dyka upp en haj i badvattnet (helt rimlig fobi för alla oss som växt upp med Hajenfilmerna)! Och en kväll händer det pojken fruktar allra mest; en haj förirrar sig till hans badkar. Nu visar det sig vara en väldigt liten haj som dessutom längtar väldigt mycket efter sin mamma, så sådär himla läskig är den faktiskt inte. Pojken bestämmer sig för att hjälpa hajen och tillsammans ger de sig ut på en drömlik resa i natten. Fin och till synes gullig historia - men håll koll på vad som utspelar sig i perifirin! Jag tycker dessutom Gustavsson har tagit ett rejält kliv framåt sedan prinsessböckerna med sina drömskt akvarelliga illustrationer.

Bockarna Bruse kommer igen, Björn F. Rörvik och Gry Moursund
Sedan Bockarna Bruse i badhuset har mellanbocken hunnit bli en surmulen och lätt sadistisk tonåring, caféet på fäboden har kånkat och trollat flyttat till ett äldreboende där hen lever i högsta välmående och terroriserar skröpliga gamlingar. Bockarna Bruse bestämmer sig för att hälsa på.

Illustrationerna, som ser ut att ha tecknats av en tioåring, är både geniala (kolla exempelvis in snorkråkorna i trollets näsa) och sjukt störiga. Det händer så mycket att man nästan tappar bort sig i bilderna. Samtidigt funkar illustrationer och text väldigt bra ihop och jag tänker mig att Pija Lindenbaums svenska översättning ligger stilmässigt nära originalet.

Den farliga resan, Tove Jansson
Jag har kommit över min fobi över att läsa barnböcker på vers och tur är väl det eftersom Tove Janssons bilderböcker går på högvarv här hemma. I Den farliga resan finns mycket att fundera på: kan snokar verkligen simma? Vad händer när fåglar flyger upp-och-ned? Var är monstrets ögon? Varför har Sniff juveler och hur mycket väger egentligen en Hemul? Jansson tar udden av de rätt så otäcka strapatserna och låter det resande sällskapet sluta sin resa i muminfamiljens trygga trädgård.

Matildas favoriter

För er som undrar vad 2-åringarna läser nu förtiden kommer här Matildas fem-i-topp-lista:

5. På femte plats hittar vi en gammal favorit: Jenny, Jenny, Jenny och Jonny åker tåg. Vad? Ni har aldrig hört talas om Jenny, Jenny, Jenny och Jonny åker tåg? Nä, det är det faktiskt inte så många som har. Den lilla pärla från tidigt 1980-tal har getts ut av Vardagsgruppen och i serien om Jenny, Jenny, Jenny (ja, de heter alltså alla Jenny) och deras dagpappa Jonny finns även Jenny, Jenny, Jenny och Jonny åker lastbil. Samtliga böcker handlar om hur Jenny, Jenny och Jenny och Jonny tar sig fram på "konstiga men roliga sätt". På en skala från ett till tio får den här boken 8.5 på haschighet. Total avsaknad av vettig handling, intressanta karaktärer eller något som helst pedagogiskt inslag. Men Matilda gillar den! Så vi läser den. Om. Och om. Och om igen.

4. Vad hände sen? Tove Jansons bilderboksklassiker från står sig fortfarande! Mitt gamla sönderlästa ex börjar ha sett sina bästa dagar, men än håller det sånär ihop. Dessutom kan man skumläsa det mesta tills man kommer till sidan där Gaffsan sitter och fiskar. Här måste man titta noga på Gaffsan (läskig!), påpeka att Gaffsan har lila hår (lila!) och sedan morra precis som Gaffsan gör. Gaffsan rules!

3. Matildas katter, Jan Lööf. Alltså det handlar om en tjej som heter Matilda och som har två katter. Sa jag att hon heter Matilda?

2. Siv sover vilse av Pija Lindenbaum. Det här är ju inte alls någon lämplig bok för en tvååring (de böcker Matilda tycker bäst om brukar inte vara det). Frågan är om den ens är lämplig för en 32-åring? Otäck och lätt mardrömslik berättelse om när Siv ska sova över för första gången hos sin kompis Cerisia. För den vuxne läsaren ganska roliga referenser till pretentiösa medelklassföräldrar (och jag fnissar alltid inombords åt drömsekvensen där Siv kommer på Cerisias föräldrar med att glufsa i sig tårta efter läggdags: "Vi ska ha allt mumset för oss själva!", vilken förälder tjuväter liksom inte godis då barnen inte ser?).

1. Mina och Kåge drar västerut, Anna Höglund. Kåge tycker att Sverige har blivit tråkigt och bestämmer att han och Mina ska flytta till USA, för där är allting större och lite bättre. Den lätt försagda och hunsade Mina följer med, fast hon helst inte vill lämna Ekorren och mostrarna och fastän allt känns konstigt och annorlunda och väldigt olikt hemma. Lågmäld historia om könsroller, främlingskap, hemlängtan och ganska oförblommad antiamerikanism. Ja, sen förekommer det spännande inslag såsom krokodiler och en hurrikan, också.

Matilda läser

Min dotter är en bokslukare. Bokstavligt talat. Det är inte mycket som återstår av Djungeldjur efter några veckors läsande, tryckande, gnagande och smakande. Djungeldjur tillhör alltså ljudpekboksserien av den franska illustratören Marion Billet (Husdjur har tidigare recenserats här), som f ö har en helt fantastisk hemsida som ni måste besöka! Till vår samling här hemma har även lagts I naturen (b-r-i-l-j-a-n-t! särskilt regnet och älven, som är våra favoriter).

Det är inte så dumt det här med att trycka, lyssna och ljuda, tycker Matilda. Speciellt att trycka. Och trycka igen. Bläddra är också bra, men än så länge har hon bara fått gå lös på pekböckerna i kartong, Stockholms- och sportdelen i DN (som det inte direkt är huggsexa om vid frukostbordet) och Anna Clara Tidholms klassiker Knacka på. Vi har läst Knacka på så många gånger att hon nu knackar i alla andra böcker med. Hela familjen kan numera den Haikuliknande och lätt retarderade texten utan och innan. Fyra Apor. Kastar kudde. APKALAS!

Richard Scarry

Under förra årets bokrea fyndades Allting runt omkring av amerikanske illustratören Richard Scarry. Scarrys djurbefolkade värld är härligt encyclopedisk, i brist på bättre beskrivning. Som titeln antyder, undersöks, namnges och illustreras alla de här vardagsprylarna som omger oss minutiöst. Realistiskt och utan flum. Som en extra bonus finns alla sakerna namngivna på både svenska och engelska - perfekt glosträning även för vuxna!

Bild från www.rabensjogren.se

Mina favoritkategorier är "I snabbköpet" (särskilt grisen med apelsinpåsen som ser väldigt tysk ut av någon anledning),"Maskiner som jobbar" (en björn med rosett i håret! Som kör ångvält!). Och den utomordentliga kategorin "Många små saker".

I Hellsingland

Visor och ramsor i Hellsingland är den skiva som går som allra varmast i vår CD-spelare just nu. Ett alldeles ypperligt bokreafynd bestående av 20 sånger med text, noter, CD och finfina illustrationer av en radda duktiga barnboksillustratörer. Och vilka geniala arrangemang! Krakel Spektakel har ett svängigt countrysound, i Klipp klipp har man petat in lite experimentaljazz och Annabell Olsson är alldeles hjärtskärande vacker i Lena Nymans version (som tillsammans med Stefan Sundström är min sångarfavorit). Men även om det finns något kul att upptäcka i varje sång, har man lyckats behålla igenkänningsfaktorn.

Som förälder vill man gärna mata sina barn med kvalitativa och creddiga barnböcker, fast de kanske allra mest suktar efter rosa och lila Disneyprinsessor. Det är mycket möjligt att Matilda om några år kommer tokdissa Lennart Hellsing, men just nu är underhållningsfaktorn hög när vi skumpar runt i köket till Peter Palsternack.

Barnbokspanelen testar: Djurpekisar

Barnbokspanelen består idag av Gabriella, 31 år, och Matilda, 4,5 månader. Gabriellas favoritbarnbok just nu är Agaton Öman och alfabetet av Sven Nordqvist. Matilda har inga speciella favoritböcker men hyser en förkärlek för psykedeliska färger och böcker med ljudeffekter (helst katt- eller uggleljud). I övrigt favoriseras böcker med gott tuggmotstånd.

Av någon anledning verkar pekboksförfattare tycka att det är väldigt viktigt att små bebisar lär sig att skilja på olika djur, därav denna uppsjö av djurpekisar. Vi har testat tre stycken av lite olika pedagogisk karaktär.

Husdjur med illustrationer av Marion Billet

Sex olika husdjur placerade i detaljerade miljöer. Varje husdjur ger ifrån sig ett - förvånansvärt - realistiskt läte. Gabriella gillar kanariefågeln bäst, medan Matilda (inte helt otippat) föredrar katten. Även hästen får ett uppskattande gurgel. Sämst mottagande får kaninen (morotssmask) och marsvinet (något slags pipande). Bilderna är tydliga och lite naivistiska. Plus för bra miljöbilder, minus för den oarketypiska och råttlika hunden.

De egna fötterna visade sig bli ett stort distraktionsmoment  för somliga i testpanelen.

Vem låter...? med illustrationer av Fia Eliasson

Även här handlar det om djurläten, men istället för inspelade ljud får läsaren själv härma de olika djuren. Varje djur får två sidor: på den första skymtar man enbart djuret med frågan "Vem ryter/råmar osv" och på den andra får man se djuret ifråga samt en upprepning av själva lätet. Djuren verkar vara lite random utvalda då det förekommer både domesticerade och vilda djur. Gabriella tilltalas av den orangepastelliga 50-talsestestiken även om det är lite oklart huruvida Matilda verkligen uppfattar de milda färgkontrasterna. Bokens succé bygger rätt mycket på läsarens djurimitationsförmåga och vi upplever därför att t ex elefanten inte riktigt kommer till sin rätt (lyckas man inte med ett autentiskt elefantläte rekommenderar vi att man förstärker ljudet med lämplig snabelimitation).

Gosiga djurboken med illustrationer av Stella Baggott

Djurpekis med taktila inslag. Åtta djur i olika färger och av olika material. Gabriella tycker att den blanka fisken och den skrovliga grodan är häftigast. Övriga djurmaterial känns mest bara obestämbart fluffiga. Matildas intresse för att känna på djuren verkar svalt, men det kan också bero på att hennes handmotorik än så länge lämnar övrigt att önska. Förutom de olika materialinslagen känns bokens formgivning pastellig och lite omodern. Vid riklig salivproduktion hos läsaren riskerar de pälsiga djuren att bli lite ofräscha.

Matilda provsmakar Gosiga djurboken