Ryssar ryssar ryssar!

Jag gillar egentligen inte ryssar. Eller rättare sagt; jag gillar egentligen inte vad jag uppfattar som "typisk" rysk narratologi. Det antagandet grundar sig på två läsupplevelser: fantasythrillern Night Watch av Sergei Lukyanenko och Gogols Döda själar. Så här i efterhand kan jag tycka att underlaget för min antipati mot de stackars ryssarna är något fjuttigt. Speciellt efter att ha läst Elif Batumans The Possessed.  Besatthet av ryska författare, alltså.

Litteraturvetaren och skribenten Batuman berättar lustfyllt om hennes möten med den ryska litteraturen: uppslukad av Anna Karenina på mormors soffa, deltagare i internationell Leo Tolstojkonferens på Yasnaya Polyana, studier i uzbekiska en sommar i deppiga Samarkand. Alla berättelser kantas av fantastiska, knäppa, stolliga och dramatiska människor (oftast ryssar) och det hela är en salig blandning av litteraturanalys, reseskildring och rysk historia. Underhållande, lite småquirky och framförallt väldigt läsinspirerande. Jag vill också ligga på en soffa och läsa Tolstoj tills jag blir vimmelkantig!

Så det är precis vad jag ska göra. Och jag börjar med Anna Karenina. Sedan blir det kanske Eugen Onegin. Eller varför inte Tjechovs Damen med hunden? Nä, vänta, Onda andar av Dostojevskij! Batuman avslutar med ett spännande resonemang kring Onda andar och mimetiskt begär (att människan drivs av begäret till det andra begär) och det kliar i fingrarna efter att läsa och jämföra med Batumans analys. Så lite tid, så många böcker!

PS Och är inte filmaffischen till just Anna Karenina storslaget romantisk! Den skulle jag lätt gå och se om jag bara slapp Keira Knightley i rollen som Anna.