Pat och Angie revisited

Som så många andra föll jag pladask för amerikanske deckarförfattaren Dennis Lehane och förtjusades av både Mystic River och Shutter Island. Men när jag kom till A Drink Before the War, första delen i serien om deckarparet Patrick McKenzie och Angela Gennaro, gick det trögare. Jag fastnade varken för karaktärerna eller historien. Men skam den som ger sig, tänkte jag, och gav mig på uppföljaren Darkness, Take My Hand. Och tur var väl det, för det här var jäklar i mig så spännande att jag flera gånger höll på att ramla ur soffan!

Samtidigt som en serie bestialiska mord äger rum i Boston, kopplas Angie och Patrick in för att övervaka sonen till en välrenommerad psykolog. När sonen visar sig bli massmördarens nästa offer dras deckarduon ofrivilligt in i jakten på en (eller kanske rentav flera?) utstuderad psykopat. Spåren leder tillbaka till deras barndomskvarter och så småningom till Patrick själv...

Bokens förtjänst ligger till stor del i att den huvudsakligen kretsar kring karaktären Patrick. Patrick som sakta men säkert börjar förlora tron på mänskligheten och fotfästet i tillvaron. Förhållandet till flickvännen Grace och hennes dotter håller honom visserligen på rätt köl, men visst liksom anar man att den lyckliga familjeleken snart kommer att gå käpprätt åt fanders. Inte minst till följd av den uppblossande attraktionen mellan Patrick och nyskilda partnern Angie.

Den blir en bra balans mellan det personliga dramat och mordmysteriet (som fö vävs ihop på ett snyggt sätt) och karaktärerna får ett djup och en trovärdighet som jag saknade i den första boken. Vanligtvis har jag rätt svårt för den här typen av brutala deckare (där mördarna dessutom sminkar sig till clowner - kan det bli obehagligare, liksom?), men det fungerar eftersom historien är så snygg, spännande och gastkramande (och för att jag harigt bläddrade förbi de värsta partierna).