Det är lite som det här med att man inte får skämta om minoriteter eller sociala grupper om man inte själv är del av den. Endast svarta kan skämta om svarta, homosexuella om homosexuella och bara judar kan skämta om judar. Eller för den delen skriva om judar. Naturligtvis beror det på att man har själva erfarenheten av att vara jude, men det har också att göra med trovärdigheten och på något sätt rätten att skriva om det. Och Englander gör det bra! Det är en imponerande bredd i historierna, från novellen om mötet mellan ett ortodoxt och "liberalt" judiskt par, till en "om min morfar"-historia till en helt fantastisk (och fasansfull!) novell som utspelar sig på ett pensionärssommarläger. Allt med ett lätt handlag och till synes utan ansträngning.
Appropå det här med judar vill jag även slå ett slag för Nina Solomons "OK Amen", en reportagebok om den judiskortodoxa communityn i Williamsborough. Också superintressant och med gott författarhandlag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar