What we talk about when we talk about Anne Frank

Jag hade inte läst något av Nathan Englander (en av alla dessa "bra" medelålders amerikanska manliga författare) förrän jag hittade den här novellsamlingen i butikens fictionhylla. Helt klockrent omslag, smart titel (titeln är verkligen viktig - kunde ju exempelvis inte motstå den genialiska titeln Tell the wolves I'm home och tur var väl det!) också handlar det om, tja, judar. Jag är personligen väldigt fascinerad av judar, eller snarare av den judiska identiteten/subkulturen/självbilden och tanken på någon slags gemensam "erfarenhet". Fascinerad och på samma gång lite provocerad.

Det är lite som det här med att man inte får skämta om minoriteter eller sociala grupper om man inte själv är del av den. Endast svarta kan skämta om svarta, homosexuella om homosexuella och bara judar kan skämta om judar. Eller för den delen skriva om judar. Naturligtvis beror det på att man har själva erfarenheten av att vara jude, men det har också att göra med trovärdigheten och på något sätt rätten att skriva om det. Och Englander gör det bra! Det är en imponerande bredd i historierna, från novellen om mötet mellan ett ortodoxt och "liberalt" judiskt par, till en "om min morfar"-historia till en helt fantastisk (och fasansfull!) novell som utspelar sig på ett pensionärssommarläger. Allt med ett lätt handlag och till synes utan ansträngning.

Appropå det här med judar vill jag även slå ett slag för Nina Solomons "OK Amen", en reportagebok om den judiskortodoxa communityn i Williamsborough. Också superintressant och med gott författarhandlag!