Slarviga översättningar gör mig deppig. Och det är inte bara de små förlagen som slarvar. Det slarvas lite här och där, men mest slarvas det ändå i deckargenren. Vissa författare gör sig naturligtvis inte riktigt lika bra på svenska (svenskan är ju som bekant ett jämförelsevis ordfattigt språk) och ibland är det svårt att få med subtila språknyanser. Men det är inte det jag pratar om. Det jag pratar om är språkförbistring. Faktafel. Ja, okunskap helt enkelt. När "tea" blir "te" då det egentligen är fråga om middag. "Mobile home" översätts glatt till "mobilt hem". Jag försöker vara snäll och tänka att översättaren kanske hade lite bråttom.
Tills jag läser andra boken i Denise Minas deckarserie om Alex Morrow, Getingsommar. Jag älskar Denise Mina, som jag tycker överträffar de flesta andra deckarförfattare. Hon har ett egensinnigt språk, skapar egensinniga karaktärer och, framförallt: hon behandlar läsaren med lite respekt. I Minas böcker slipper man övertydligheter, klyschiga poliser och förutsägbar handling. Man tror att man har historien klar för sig när den plötsligt tar en ny vändning. Den där lilla detaljen som man kanske förbisåg visar sig istället vara helt avgörande för handlingen.
Översättningen av Getingsommar har under läsningens gång hela tiden haltat lite. Språket känns egendomligt föråldrat. Och kanske är det så att Mina inte riktigt översätter sig bra till svenska, men när översättaren helt ogenerat bara byter ut "assorted cookies" mot "sorterade kakor" - quelle horreur! Så får man bara inte göra med Denise Mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar