Upstairs downstairs

Sist av kanske alla har jag upptäckt Downton Abbey och är numera svårt beroende. Detta beroende omfattar det mesta som utspelar sig i brittisk upstairs/downstairs-miljö under första halvan av 1900-talet. Och gud vad jag älskar den här typen av skildringar i böcker och film! Det är något otroligt fascinerande med hela den här epoken: två världskrig är i vardande och ett samhälle som präglats av otroligt rigida sociala hierarkier är på väg att förändras och luckras upp. En svunnen tid helt enkelt. Och naturligtvis väldigt estetiskt tilltalande med engelska gods, urtjusiga aftonklänningar och stärkta kragar!

En högst angenäm läsning på ovanstående tema är The Uninvited Guests av Sadie Jones. Vi får bekanta oss med en typisk överklassfamilj på den engelska landsbygden. Även om man gör sitt bästa för att upprätthålla fasaden, befinner sig familjen i ekonomiska trångmål och styvpappan ger sig av för att (ve och fasa) försöka ordna ett lån för att rädda hem och familj. Kvar blir de två vuxna barnen och deras mor. Just ikväll ska den äldsta dotterns 20-årsdag firas och huset bubblar av febril aktivitet inför kvällens födelsedagsmiddag. Den falska sköldpaddssoppan står och sjuder, vaktlarna är fyllda, man har svidat om till aftonstass och inväntar middagsgästerna ankomst.

Mitt i förberedelserna dyker en skara människor upp, strandsatta efter en tågolycka i närheten. Ytterst olämpligt! Fast beslutna om att inget ska förstöra kvällens middagsbjudning, skuffas de oinbjudna gästerna in i vardagsrummet i väntan på transport därifrån. Men är det inte något som är lite lite underligt med det hela? Något som är lite lite off? När så ytterligare en objuden gäst dyker upp tar kvällen en helt ny vändning. Den karismatiske, om än något excentriske, passageraren drar in middagsgästerna i ett intrikat och synnerligen obehagligt psykologiskt spel.

Det här är en underhållande och minst sagt sylvass berättelse som för tankarna till både Gosford Park och The Haunting of Hill House. Jones bygger skickligt upp den där känslan av att något är lite fel, lite obehagligt, utan att man riktigt kan sätta fingret på vad det är. Och karaktärerna är härligt osympatiska, arroganta och snobbiga utan att förlora överklassens diskreta charm. En ganska så perfekt kombo av Downton Abbey, viktoriansk spökhistoria och psykologisk skräck!