onsdag 11 april 2012

Farligt att förtära

Liksom Vår sång blir stum, utspelar sig Farligt att förtära på ett läroverk, men till skillnad från Vår sång... lyckas Maria Lang här skapa en betydligt mer underhållande och intressant mordmiljö. Lang var ju själv studierektor vid Nya elementarskolan för flickor i Stockholm, som säkert inspirerat bokens läroverk. Med lätt hand målar hon upp den förväntansfulla uppsluppenheten och pirret inför stundande studentexamen. En nyförlovad Puck hoppar in som vikarie i litteraturhistoria och bland hennes kolleger på läroverket hittar vi fästmannen Einar, som parallellt med sin avhandling jobbar som historialärare; en sol-och-vårande kemilärare, en sardonisk och synnerligen mondän franskalärare, en hurtig gymnastikdirektör och en beige och försigkommen biologilärare. Lägg sedan till några snaskiga intriger och intima affärer inom ovan nämnda lärarkollegium et voilà: här har vi både motiv och potentiella mördare.

Sådär lite lagom elegant inleds Farligt att förtära med Almqvist-citatet: ”Två ting äro vita, Tintomara, oskuld - arsenik.” Det flaggas med andra ord för giftmord, en i mina ögon mycket lovande mordmetod! Det är i allmänhet lite extra mystiskt och spännande med gift eftersom det krävs en viss list och mått av tur för att få alla variabler att stämma (vilket även visar sig senare i historien). Hur får man tag i giftet? På vilket sätt och hur snabbt verkar det? Och, framför allt, hur får man i det i offret?

Den årliga skolpjäsen blir alltså betydligt mer dramatisk än planerat då huvudrollsinnehaverskan förgiftas med cyankalium i premiärförställningen, mitt framför ögonen på hela skolan. Mördaren hinner ta av daga ytterligare tre personer innan Christer Wijk får fast den skyldige och det visar sig att ett pikant och rätt freudianskt motiv ligger bakom de fyra morden. I vanlig ordning har man som läsare lite svårt att själv luska ut vem som är den skyldige, vilket börjar störa mig något. Vad är det för vits med en pusseldeckare om inte läsaren själv får möjlighet att pussla? Jag tycker nog att Maria Lang kunde gjort lite mer av själva gifteriet.

Betyg: Eftersom Maria Lang fortfarande håller deckarfanan högt blir det ändå, med viss tvekan, betyg fyra av fem. Men mer pussel och kluriga ledtrådar önskas!

2 kommentarer:

  1. Linnea Bergkvist11 april 2012 13:16

    "en i mina ögon mycket lovande mordmetod!" ... Håller helt med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, det är kanske lite makabert, men är inte gift ett ganska elegant sätt att ha ihjäl någon? Beräknande och kallsinnigt, javisst, men det gör sig bra på bok!

      Radera