tisdag 7 augusti 2012

Gentlemannatjuvar

Ni kanske undrar vad jag sysslat med de senaste veckorna? Svaret är The Lies of Locke Lamora. Alltså, var ska jag börja? Om jag säger ett gäng förfinade tjuvar som stjäl från de rika och ger till sig själva? Som planerar sin största kupp någonsin? Som duperar, nästlar sig in, imiterar och planlägger in i minsta detalj? Ja, allt det där och mer därtill!

The Lies of Locke Lamora utspelar sig i Camorr, en fiktiv stad som påminner lite om en italiensk renässansstad, lite om det viktorianska London. Vi rör oss i den undre världen, hjärnhårt styrd av maffiabossen, capa Barsavi. Locke Lamora och hans vänner är ett till synes gäng halvmisslyckade småtjuvar långt ned i den kriminella hierarkin. Men i själva verket har de från unga år handplockats för att tränas upp till mästertjuvar, gentlemen bastards, och drillats i allt från matlagning och salongsmanér till svärdskonst och kortspel. När historien tar sin början ska de just till att sätta in nådatöten i en raffinerad och ytterst välplanerad heist. Men oväntade komplikationer uppstår och de befinner sig plötsligt i ett politiskt spel långt bortom deras kontroll - nu handlar det inte längre om ett elegant bedrägeri, utan om att klara livhanken!

Åh, det är en så smart och fiffig plott som Scott Lynch har kokat ihop! Jag älskar den här typen av äventyrsböcker, det är lite som att bänka sig framför en matinéfilm. Jag gillar dessutom att man som läsare bara kastas in i historien sådär utan någon närmare förklaring.   Jag har lite svårt för fantasyböcker som inleds med kartor, fakta, realia och tronföljder. Att författaren känner sig tvungen att förklara sin fantasivärld brukar i regel vara ett tecken på att historien inte riktigt håller, men här köper jag däremot allt från sida ett. Och, ja, det är ju faktiskt ingen mindre än Herr Martin själv som blurbar på bokens framsida. Då kan det ju inte vara annat än bra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar