Jag läser Vi Läser

Det slank med en Vi Läser då jag köpte frimärken på Pressbyrån häromdagen. En Vi Läser som har fått en make over, bantats ned i formatet och bytt chefredaktör.

Mitt utlåtande är:

Format: Fånigt litet, känns snålt (jag hör till dem som fortfarande sörjer det gamla DN-formatet som varje morgon gjorde det till en utmaning att inte doppa kulturen i kaffet och att hitta ostmackan under nyhetsdelen). Ogillar även typsnittet på rubrikerna, men bakgrunden som ser ut som ett linjerat papper är fin!

Reportage: Författarreportagen känns ljumna (Joan Didion, Hanne-Vibeke Holst och David Lagercrantz), inga författare som får mig att gå igång, direkt. Lotta Kühlhorn-reportaget är roligast, mest för att hon gör så fina mönster och den fantastiska färgen på hennes hår.

Boktips: Varken Emma Donaghue, Rebecka Skloot eller Belind Bauer är för mig några nyheter. Den enda jag inte hört talas om och som jag blir riktigt nyfiken på är Elif Batumans Besatta - äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem.

Betyg: 2 av 5 mopsar. Godkänt för nya redaktören Yokiko Duke, men inte mer än så.